Category Archives: Mitt handikapp

Som ni vet så har jag insomningsproblem som jag har pratat om i ett annat inlägg. Men nu har jag fått två olika insomnings appar av min specialpedagog som jag ska testa fram till sportlovet nu, för det brukar ta ungefär tre veckor innan de hjälper. Jag har provat det här i tre dagar nu. Om man inte somnar som jag oftast inte gör nu i böljan, så blir man avslappnad iallafall av den rösten och avslappningsmusiken, då tror jag att det ändå inte tar lika långt tid för mig att somna när den har slutat, än vad det hade gjort om inte jag hade haft appen. Relax! Hoppas de funkar.

Jag fick ett tips från en tjej på Facebook att skriva ner min tankar eller om jag måste komma ihåg något på ett papper, på sängbordet. Så ser jag de på morgonen och så kan jag släppa det när jag ska somna. Det gör jag också, jag började med det innan apparna, så tack för tipset!

Jag som alla andra har drömmar. En dröm som jag har är att någon gång i mitt liv vill jag uppleva hur det är att vara kär. När jag blir vuxen vill jag ha någon att leva med, det är så tråkigt att bo ensam. Jag vill att han ska acceptera mig som jag är och se min personlighet utan min CP-skda och hjälpa mig med allt som jag inte kan. Även om jag inte kan göra allt som han kan, så önskar jag att han kan acceptera det och uppskatta det som jag kan göra, som t.ex att jag är bra på att planera, skriva och tänka, medans jag har svårare för den motoriska delen. För det blir inte bra om jag t.ex ska ta ut en plåt ur en ung :). Någon som alltid finns vid min sida och stöttar en om man mår dåligt. Det viktigaste för mig i en relation är att man stöttar varandra, ha respekt och att det är ömsesidigt. Oavsett om det är från mamma, pappa, syskonkärlek, någon i familjen, vän eller pojkvän/flickvän så behöver alla kärlek och vänskap. Sprid kärlek istället för hat!

I never want to be alone!

Jag såg på nyheterna här om dagen och såg att fuktionshindrade som behöver assistans och uppsyn dygnet runt men blir nekade till personlig assistans av samhället och brist på assistenter. Detta gör mig så irriterad, jag får nypa mig i armen. Såklart att fuktionshindrade som behöver hjälp dygnet runt ska få en personlig assistent, det är väll självklart? Föräldrarna kan inte stå i det själva och få vardagen att fungera, såklart att de kan skötta det själva, men inte hela tiden, 24timmar på ett dygn. De har jobb och andra saker att fixa med också. Jag såg också en som hade olika personliga assistenter varje dag, det är ju inte heller bra, speciellt inte för barnets skull, men det är bättre det än ingen alls.  Jag har inte personlig assistans hemma men jag har det i skolan, och jag vet hur jobbigt det är att byta assistent. I lågstadiet bytte jag assistent nästan varje år, det var inte kul. Sen i fyran till åttan hade jag Helen innan hon sluta, men det var så skönt att inte behöva byta, speciellt inte när jag skulle upp till högstadiet. Det blir en trygghet och man lär känna varandra ordentligt. Det här är så fel tycker jag.

Jag har under det senaste månaderna fått insomningsproblem, jag har aldrig haft det innan. Grejen är den att jag har väldigt svårt för att somna på kvällarna, men så fort jag somnar så sover jag, men det är irriterande när man vill sova fast man inte kan. Jag har svårt att somna inprincip alla dagar nu för tiden, innan hade jag bara det ibland, fast vissa dagar tar det längre tid och andra inte. Detta påverkar mig negativt eftersom att jag är i extra behov av sömn pga min CP-skada. Plus att det blir negativ effekt i skolan eftersom att jag blir tröttare där av att inte kunna somna ordentligt i tid, för att orka med dagen, jag behöver den energin. Jag vill bara kunna somna när jag vill, om jag vill gå och lägga mig tidigare för att vara extra pigg nästa dag så går det inte eftersom att jag inte kan somna i vanlig tid, det är jobbigt, så kunde jag göra innan. Jag ligger och vänder mig jättelänge ibland, på jullovet låg jag och vred mig i mer än tre timmar. Det blir en ond cirkel, för på mornarna när min klocka ringer, så känner jag mig aldrig riktigt utvilad längre, som jag gjorde förr. Det var inprincip det bästa jag visste innan att vakna och känna mig utvilad, men det gör jag inte nu mera. Jag kan så lätt stänga av klockan och somna om direkt på morgonen, då är det lätt att somna om. Jag önskade att det var tvärtom, att jag var lika trött på kvällen som jag är när jag vaknar på morgonen, och kan känna mig utvilad. Jag har börjat läsa varje dag innan jag ska sova, ibland funkar det men oftast inte tyvärr. Jag tänker mycket, men jag tänker bara positiva och glada tankar, jag ligger inte och grubblar, jag tänker b.la på vad jag ska göra nästa dag och inte får glömma av t.ex, men det är ändå jobbigt att inte kunna sova. Vet ni vad det beror på att det plötsligt kommer? Har ni några tips?

På dagis hade jag massor utav kompisar men sen när jag kom upp i skolan och blev äldre så försvann vissa av de kompisarna jag hade på dagas, de hittade nya kompisar. I hela mitt liv har jag undrat varför det blev så? Men nu har jag kommit på förmodligen varför, och detta är ledsamt. Jag tror att i ettan tvåan så började de reflektera över att jag var annorlunda, att jag gick annorlunda och att jag hade ett annat rörelsemönster, man tänkte inte på det på samma sätt när man var yngre, då accepterade man varandra som man var, vilket var skönt för mig då. Men det är ganska ledsamt att det ska vara så om det nu va så, jag kanske har helt fel, men det är bara min teori som jag har. Människor funkar så att de sätter folk i olika fack, kan inte alla bara acceptera alla som de är bara och se personligheten och människan istället. Redan då började normen att leta sig in i människans liv, så liten. Det är inte fel att vara annorlunda, alla människor behöver vänner oavsett hur de är. Bara för att normen säger något behöver man inte följa den. Jag vill att människan ska förstå att vi är som vilka personer som helst. Det är som flockdjur de puttar ut  varandra om någon ser eller är annorlunda ijämförelse ned de övriga flocken, vi är ju också flockdjur på sätt och vis. Det är ledsamt att det ska vara så tycker jag. Det känns som att samhället är uppbyggd så tyvärr! Ett liv med funktionshinder är inte värdelöst, tvärtom! Jag har ett handikapp, men jag är inte mitt handikapp! Det är skillnad!

Taxi, taxi, taxi, jag blir så arg, kan inte bara någonting funka för än gång skull? Nu undrar ni säker vad det är? Jo det är så här att nu behöver man läkarintyg för att ha taxi. Ja ni hör ju själva, LÄKARINTYG! De vet att jag har haft taxi innan, men ändå så behöver jag ha ett. Han på kontoret skulle kolla om vi bara kunde skicka in ett gammalt från 2010, men vad tror ni? Han har inte hört av sig. Nu börjar det bli halt också, så nu kan jag inte köra Elon visa dagar, så då får jag sitta och vänta i en eller två timmar på mamma eller Marko beroende på när jag slutar för att bli hämtad, jag blir så himla trött! Men Kevin bruka vara så snäll att vi kan gå hem tillsammans på måndagar med Rulle efter att han har slutat, så jag behöver bara vänta i 40 minuter. Jag saknar Elon, jag blir så låst med taxi, både förre skolan alltså bestämma när jag vill åka ner till skolan, efter skolan och i skolan.

Hoppas det löser sig snart!