Category Archives: Mitt handikapp

Jag är så lycklig över mitt liv trots min CP-skada, jag har det så bra och har så många underbara människor runt omkring mig som vill mitt bästa, och jag vill deras bästa också. Jag är så tacksam över att jag har de. De får mig att skratta och ha rolig, och det är viktigt i livet, det får mig att må bra helt enkelt, att sluta tänka på min CP-skada, bara få vara mig själv. Jag har så mycket här i livet som jag har och se fram emot, jag är bara 15 år, fast det känns som att jag har hunnit med mycket mer i mitt liv en 15 år, jag har fått uppleva så himla mycket, mest positivt. Jag ska uppnå minst lika mycket positivt till. Tur att man är född i Sverige på 2000-talet och att man lever i en sån kärleksfull familj. Jag har sån tur! Hellre en CP-skada i Sverige än ett liv i ett fattigt land eller att vara i krig! Jag har fått en fantastisk start på mitt liv, nu ska jag bara framåt och fortsätta i den positiva riktningen! Nio fulla år i grundskolan och nu riksgymnasiet. Jag kom ihåg min första dag i skolan, jag har till och med en bild på det, det är från Kyrkvärdsgränd på mig och mamma. Det första jag frågade var ”när vi får läxor?”, det hade jag längtat efter.

Jag gillar inte att vara bland människor som inte känner mig och min skada, ibland blir jag tyst. Barn de vet inte så mycket, de tänker att alla är som de. När jag var liten tydde jag oftast mig till vuxna, och det tror jag var för att jag var osäker med människor som inte visste vem jag var. Jag ville inte sitta vid det där bordet med alla barn på kalasen, jag ville sitta vid de vuxna som inte undrade eller tittade på mig när jag rörde nig eller talade. Barn frågar oftast varför jag går så konstigt eller varför jag pratar slarvigt. Jag fick frågan idag faktiskt av en tre åring, varför går Alice så konstigt? Vad svarar man på det? Man kan liksom inte berätta hela historien till en tre åring, de förstår ju ens inte alla ord! Jag vet inte vad jag ska säga i det läget. I vardagen tänker jag knappt på att jag har en CP-skada för alla runt omkring mig tar det så naturligt. Därför är det så skönt att vara nästan vuxen nu, nu passar jag inte in vid det barnbordet längre. Det är lättare att passa in i ett vuxensällskap än bland barn tycker jag. Vuxna ser insidan inte utsidan och CP-skadan. Det är lättare att snacka med vuxna också.

Jag har varit på mitt första läger, igår till idag hade vi komfaläger i Hedareds församlingshem. Det var jättemysigt. Det var ett jättestort församlingshem med ett stort rum som alla vi tjejer sov i, en stor matsal och en liten kyrka i församlingshemet. Jag sov på en stor bäddsoffa längst in i rummet, det var jättelyxigt. När alla hade kommit åt vi en jättegod tacosbuffé i den stora matsalen tillsammans. Efter maten fick vi göra oss lite hemmastadda, jag bäddade upp min soffa, det har jag inte gjort så många gånger, så det var en liten utmaning att få till lakanet, men det blev så mysigt. Sen samlades vi igen och gjorde ett armband som vi har pratat mycket om under den här tiden, så nu har vi var sitt. Vi fick mycket egentid emellan lekarna och mötena, vilket var skönt. Jag hade köpt lite godis som jag snaskade på också. Sen var det några lekar vi lekte. Lite senare på kvällen bad vi nattbön i minikyrkan, det var jättemysigt. Efter det var det te och kvällsmacka om man ville, vi alla tjejer satt och myste runt bordet, det var gott med litet kvällste. Sen gick de andra ut en sväng, men jag gjorde inte det för jag är lite mörkrädd så jag gjorde ordning mig för natten. Sen när de kom tillbaka skulle alla vara på sina rum så jag och vissa utav tjejerna satt och hade lite tjejsnack på rummet, det var jättemysigt, och då kom jag in mer i gruppen också. Jag gick och la mig runt tolv men vi kunde inte sova, så jag låg där och försökte somna i typ tre timmar. Och vår konfirmandledare skulle väcka oss klockan åtta, så det blev bara fem timmarna sömn för mig inatt.

På morgonen åt vi frukost och sen packade vi ihop och städade ihop våra saker. Sen gick vi lite längre bort där Hedareds stavkyrka ligger, jätteliten och mysig var den. Där hade vi maronbön och pratade lite. Sen gick de andra till ett litet hus, jag åkte bil. Där fikade vi och vi hade också en minigudstjänst där innan vi åkte hem. Och där var lagret slut.

Det var jättemysigt att sova själv borta.

Mysigt!

Mycket packning blev det! :)

En sak som jag längtar efter är gemenskap med vänner, och det tror jag att jag kommer få på Riksgymnasiet. Alla har sina fuktionshinder där och då är man mer förstående, man behöver inte förklara sig, eller att någon tittar konstigt, för det är notrmalt på den skolan. Då tror jag att jag kommer få kompisar lättare och kunna ha något gemensamt och prata om. När jag skulle gå fram och prata med eleverna i fredags och pratade med de, så var jag lite blyg och tillbakaragen som jag är ibland i skolan. Men när jag kom fram där så var alla så trevliga och pratade med mig och svarade på mina frågor. En kille sa att han tyckte att jag verkligen skulle börja där. Det kommer nog att bli lättare att gå fram och prata med de än vad jag har med andra personer nu i skolan eftersom att de också har ett handikapp och att de vet att jag har ett handikapp utan att jag behöver säga något eftersom att jag går på skolan. Plus att det är en sån liten och familjär skola, alla känner och pratar med alla.

Igår var en spännande dag, jag, mamma och pappa åkte på morgonen till Göteborg för att hälsa på Riksgymnasiet i Angered. En liten privat visning. Det ligger i Angereds skolan så i den skolan hade Riksgymnasiet hyrt in sig i en liten del av skolan, det trodde inte jag. När vi kom dit låg ett stort köpcentrum precis jämte. Det var vit och jättetort med Ica Maxi och massor av affärer, det var jättefint och mysigt, kan jag shoppa på hålltimmorna! :). Sen gick vi in i skolan. Besöksledaren mötte oss precis vid entrén som skulle visa oss runt. Det var jättespännande att gå runt där och titta. Man såg ju in i den vanliga Angered skolan när man var där, men skillnaden var att riksgymnasiet hade bara gula vägar och ett vit streck på golvet runt hela skolan, så jag ska nog inte tappa bort mig! :) Det var korridorer med klassrum och salar.

Jag är ännu mera sugen på att gå där, de toppade mina förväntningar. Alla lärare och elever som vi träffade var så himla gulliga och välkomnande. Det verkade som en väldigt familjär skola och det är bara cirka 49 elever på riksgymnasiet, vilket jag älskar. Den verkar helt enkelt mysig. På den vanliga Angeredsgymnasiet är det 1000 elever. Vi gick runt i olika korridorer och hejade på elever och lärare, kikade in i rummen. Man får välja mellan liten eller stor grupp, så vi tittade in i ett klassrum där de skulle börja sin svenska lektion och där var de bara sex sju elever i en liten grupp, så skönt. Vi gick vidare sen så jag fick inte vara med och se på lektionen, men det var bara roligt att titta in och se hur det kan se ut i ett klassrum. Det fanns ett gym där med dusch och så i skolan, så man kunde träna om man ville, antingen under eller efter skoltid.

Vi gick också in i lärarnas rum och assistenternas rum, de hade varsitt. Sen hejade vi på några lärare och elever som kom och gick i korridoren. Vi kom även till ett litet uppehållsrum där eleverna satt och hade rast, jag gick fram och presentera mig och sa att jag kanske skulle börja här i höst, också frågade jag de lite hur de tycker skolan är och hur de tycker om elevhemmet. Jag hade skrivit ner lite frågor också, hon kunde svara på visa om skolan men jag hade mest frågor om elevhemmet och de skulle jag få svar på om jag gick på deras öppet hus. För skolan och elevhemmet är två olika världar sa hon. Det finns en annan personal där en vad det finns på skolan. Efter det gick vi och kollade på matsalen som låg i utkanten av huset. Sen var vi klara, och då gick vi ut och där var det ett jättemysigt mini torg, med resturang, de sålde frukt och en frisörsalong låg där med.

Elevboendet fick vi tyvärr inte titta in i, men det får vi på öppet hus. Men iallafall det fanns två elevboenden, ett precis vid skolan som var lite äldre och ett 10min ifrån som var lite nyare och större, det låg även vid en äng, vilket lät jättemysigt, de som bodde där tyckte också det var mysigt att bo där, och bättre än det boendet som låg vid skolan tyckte eleverna. Sen får man ju anpassa hur stort badrum man behöver osv, jag ska bo där i fyra år så jag måste trivas, det är superviktigt. Men man kan ju bo på det elevboendet som är lite närmare i ettan och kanske tvåan och kanske bo på det lite längre bort trean och fyran. Elevboenderna såg lite annorlunda ut, så jag kommer berätta mer när jag fått se de på öppet hus och fått svar på alla mina frågor omkring det. De jobbar inte bara på studierna utan också att eleverna ska bli så självständig som möjligt, det tycker jag är minst lika viktig som studierna. En väg in i vuxenlivet!

Sen får man styra över sitt eget schema, hur lång lunchrast och toa besök man behöver t.ex. Det tycker jag är jättebra, för nu har jag det stressigt med maten på luncherna på min skola ibland. Jag äter ganska långsamt och gillar inte att stressa. De anpassar mycket efter varje elev och tid, vilket jag tycker är superbra.

Det här är verkligen min drömskola, hoppas verkligen att de anser att jag kan gå där, och det är extra viktigt att jag får beviljat att bo på elevhem. Så de inte tycker att Borås är för ”nära”, men det tror jag inte för det fanns folk som bodde bara lite utanför Göteborg som fick bo där. Jag måste bo där om jag ska gå i den skolan för det går inte att pendla fram och tillbaka till Göteborg i fyra år, det tar för mycket energi.

Jag trivs jättebra i min skola idag, men jag vill ändå börja på Riksgymnasiet på måndag! :D

Vi skulle ta lite bilder, men vi glömde det tyvärr. Vi får göra det när vi är där på öppethus istället!
Jag ska redan söka dit på mina julbetyg, känns helt sjukt!

Det är ingen speciell poäng man behöver för att komma in där heller, man måste bara ha godkänt i alla ämnen. Men jag ska ändå sträva efter bättre betyg. De vill ha in fler elever, vilket känns skönt, då har jag nog större känns att komma in.

Fråga gärna frågor om detta stora steg, jag ska försöka svara.

Efter besöket var jag ledig, det fick jag för min mentor eftersom det skulle bli mycket intryck. Så då åt jag och mamma thai ihop, lite mor och dottermys. Sen var jag med mormor och myste resten av dagen.

Det blev en bild på maten efter besöket istället! :)

Idag har jag haft stadiedag, men jag fick gå upp ännu tidigare än jag brukar eftersom att jag skulle följa med mamma till jobbet, för att vi med pappa skulle på läkarbesök för mig klockan nio. Jag passade på att plugga lite på mammas jobb. Läkarbesöket var lite blandat. Vi pratade om medicinen och stelheten och att jag har haft ont i veckan. Sen pratade vi om min fot som går inåt, den går inte att vrida utåt. Men så länge jag får i den i skorna och ortoserna så är det inga större problem. Annars är det någon slags behandling för spastisetet eller botox som gäller, men botox är ingen höjdare tycker inte vi eftersom att det går ut fort ur kroppen, (jag fick det vid tre års ålder). Sen pratade vi lite om min undervikt som jag har, men skolsyster ska väga mig om några månader igen.

Efter läkarbesöket så körde mamma mig upp till mormor, så vi fick mysa lite på min studiedag. Älskar att hänga med de man älskar allra mest när man har varit hos läkaren och pratat om lite negativa saker. Jag fick en macka hos mormor när jag kom, sen spelade vi Yatzy i deras uterum, vi åt jättegod torsk till lunch som vi båda älskar. Sen åkte vi till EKO-halen och köpte blommor som vi åkte sen och planterade på kyrkogården. Det kändes annorlunda att vara på kyrkogården på dagen, jag är van att vara där på kvällen på allhelgona (å vad jag längtar till allhelgona, träffa alla igen!). Sen åkte vi till något som jag inte varit på, Dollar Store. De hade så mycket grejer, och så billigt. Jag köpte bara en liten söt ljuskaktus som jag har i mitt rum nu, men det var bara kul att gå där och titta på allt. Vi åkte hem och fikade i uterummet innan mamma kom och hämtade mig. Morfar jobbar i veckan så jag fick bara träffa honom en liten stund på förmiddagen, men bättre än inget.

Jag har haft en jättemysig dag med mommo!

Titta vad jag har lärt mig, jag har lärt mig att sätta upp mitt hår själv, jag är så lycklig. Det började med att jag köpte större stretch hårband i Ullared. Då kunde jag ta tofsen två varv fast jag hade svårt med att få bak armarna, därför blev det att jag lutade håret framåt för då blev det också lättare att se, men då kom ju tofsen i ansiktet när jag lutade mig fram plus att allt hår kom inte med. Jag vet inte hur många gånger jag håll på att få till det och kom ut med tofsen på sne till familjen. Men nu i helgen har jag lärt mig att få armarna bakåt runt håret och få med allt hår till en bulle. Jag är så lycklig över detta, det betyder mycket för mig att kunna sätta upp mitt hår själv, plus att jag älskar att ha en bulle i håret, speciellt lite slarvig tycker jag är fint. Och nu kommer hela håret med. Det är sån frihets känsla. Fast ibland går det inte alls och ibland blir det jättebra. På kvällarna blir det jättefint men sen när jag måste ha det bra till exempel på morgonen till skolan så går det inte alls, det är så typiskt. Fast imorse gick det, vilket var kul. :-) Och igår gjorde jag en också. Det här var min dröm för några veckor sedan!

Imorse

Igår