Rutinerna är tillbaka

Första dagarna gjorda i skolan, det gick supersnabbt att komma in i det igen, jag var inne i det redan efter första dagen, både på Storås och i skolan. Känns knappt som att man varit ledig. Nu känner jag mig taggad på skolan igen, jag blev det redan första dagen, skönt att komma igång igen. Det blev tyvärr ingen lugn start, redan i torsdags fick vi en läxa som ska redan vara inlämnad och klar på tisdag. Det var ingen stor läxa så det var skönt, så jag gjorde klart den och lämnade in den redan i torsdags kväll. Så skönt att slippa tänka på den över helgen.

Imorgon kör mamma mig tillbaka till Storås och då ska jag ta med alla mina fina julklappar och ställa i ordning de på rummet, det ser jag fram emot. Sätta upp mina lyssande granar och min vätte i fönstret ser jag fram emot mest, och sätta in alla mina nya hygien- och spaprylar i badrummet.
I tisdags eftermiddag när jag kom till Storås var det lite såhär ”jaha, då var man här igen”. Jag kom även till ett tyst rum, jag blev förvånad över att det var helt knäpptyst där jag stod. Under jullovet har jag typ inte varit med om en tyst stund! :)

Det var så kul att träffa alla igen, personal som elever. Jag träffade Wilma i tisdags morse när vi skulle åka till skolan, det jag möttes av var en stor varm kram från henne, det var härligt. Sen har vi fortsatt där vi slutade, skrattat, pratat och ännu mera skrattattacker, haha.
I fredags innan jag åkte hem drack vi te uppe i gemensamma utrymmet på mitt hus, och där blev det mycket skratt som övergick i tårar. :D Tur att vi var själva där, det satt bara en personal i personalrummet. Tillslut kom hon ut och sa ”alltså ni två. Era kommentarer till varann, jag fnissar åt er här inne” :) och sen la jag en kommentar som fick både Wilma och hon att kikna av skratt, det var roligt. Det blir alltid så på fredagar, vi ballar ur! Haha! :D Det är underbart att få hänga med Wilmis igen, som jag kallar henne! :)

Idag är det mammas födelsedag, jag och mamma börjar morgonen med träning. Jag med bodyattack och hon med bodypump och sen blir det kalas och ost-och chartkbricka till middag ikväll, wiii! :-)

Nu är vårterminen igång!

Min kylix från förr

Vi har en kurs i skolan som heter ”konstarterna och samhället”. Där vi får lära oss mycket om gammal konst och olika konstnärer, det är rätt intressant. Halva kursen är praktisk och halva inte praktiskt, så det är mycket lyssna och mycket genomgångar. Men för några veckor sedan fick vi en uppgift som var att göra en vas av lera. Vi fick välja en form från förr i tiden också skulle vi försöka likna den så mycket som möjligt. Vi fick också välja ett mönster som de målade på sina vaser förr i tiden. Det fanns både lätta och svåra vaser och mönster som man fick välja mellan. Jag valde att göra en vas som heter ”kylix” och mönstret jag valde var mionisk stil, det är mycket hav och havsdjur och så tillskillnad från de andra stilarna som är mer människor och svärd. Vi fick göra allt själva, forma skålen och måla mönstret, det var väldigt roligt men svårt. Jag är faktiskt rätt nöjd med formen, ganska likt iallafall. Jag valde att måla två delfiner. Jag är nöjd med min skål och vilka mönster och färger som jag har valt. 

Innan jullovet!

Nu är det mycket som man ska hinna med innan julavslutningen i skolan. Jag är sån att jag vill bli färdig med allt innan jul, så att jag kan släppa skolan och bara fokusera på mig och min familj, det behöver jag efter denna hösten.
Om exakt en vecka idag går vi på jullov, det är sjukt men det ska bli så skönt att bara få vara hemma en längre tid och få massvis med kärlek varje dag. Helgen är för kort för en som mig som är så hemmakär. Man får passa på att mysa när man väl är hemma när man inte får se sina familjer på en, två veckor.
Ibland på kvällarna eller när jag ska gå och lägga mig så kan jag tänka på de och önskade att de var med mig här på Storås, men de är alltid med mig i mitt hjärta. Pappa och familjen där kommer jag tidigast träffa nästa helg för till helgen ska jag till mamma också, men jag ska vara med de på julafton, som tur är, så det blir mysigt.

I veckan har jag haft redovisning i Historia. De andra hade det för ett tag sedan, men eftersom att jag varit borta en del så har jag inte haft den. Jag fick veta förra torsdagen att jag skulle redovisa som i tisdags. Då hade jag kommit halvvägs på min powerpoint och presentation så jag hade rätt mycket kvar att göra. Så i söndags ställde jag klockan och gick upp och gjorde färdigt texten och läste på om ämnet på morgonen. Jag kände mig rätt stressad, men när jag var klar kändes det jätteskönt för att jag hade kommit en bra bit på vägen. Jag satt och jobbade i tre timmar, från klockan nio till klockan tolv.

På måndagen la jag in bilder i min PowerPoint som tillhörde det jag skulle berätta om. Ämnet jag skulle prata om var Kalmarunionen. Jag hade 11 slide, (sidor) så jag hade skrivit mycket/mycket att prata om. Sen skrev jag stödord utifrån min löpande text som jag skulle läsa ifrån på redovisningen.
Jag hann inte öva så mycket innan redovisningen men det gick så bra, jag är så nöjd. Jag pratade om texten utifrån mina stödord. Och på skärmen var mina fina bilder. Jag brukar ha svårt med att prata utifrån stödord för jag kommer inte ihåg vad jag ska säga. Men denna gången gick det så bra och jag kom ihåg vad jag skulle säga med hjälp av stödorden…helt otroligt! Det bara flöt på. Och jag tittade inte bara in i pappret heller utan upp på publiken.

Min presentation blev rätt lång för jag hade mycket att säga. Men till slut var det över och det var så skönt. Eleverna i min historiagrupp som lyssnade på redovisningarna fick säga en bra sak och en sak som man kunde förbättra.
Till mig sa de bland annat att jag hade en bra redovisning, mycket fina bilder och att jag pratade i bra tempo. Min historialärare frågade om de hade något som jag kunde förbättra men det hade ingen. :O Min historialärare tyckte också om det, hon sa som de andra ungefär. Hon tyckte även att fastän jag hade mycket att berätta i min redovisning så tappade jag aldrig den röda tråden och det blev jag väldigt glad att hon sa för det är nämligen lätt att det händer när man har så mycket att berätta.

Lärare brukar alltid ha något att påpeka men hon hade inte heller något att påpeka så jag är mycket glad. Wilma sa när vi hade rast att det var det bästa hon hade hört, jag blev superglad. Så nu känns det jätteskönt.

Nu känns det även som om jag har mer koll på läget i Historia och det känns även som att jag inte ligger lika mycket efter längre. För det var en uppgift som jag såg på Classroom som jag trodde att de hade gjort men historialäraren sa i tisdags att den ska vara inlämnad på tisdag så då var jag inte efter med den, Så det känns jätteskönt.

På onsdag, dagen innan julavslutningen ska jag ha matteprov som jag måste plugga till i helgen. Men det är skönt att få det gjort innan jullovet tycker jag!

I helgen ska jag plugga matte, idrott och göra klart en media och samhälle uppgift, så jag bara kan njuta av livet på lovet och slippa skolan, det ska bli underbart!

Till mina bröder: Jag vill bara säga, njut så länge ni kan och är små! :)

Basmöte & tuff period nu

I måndags hade jag basmöte och utvecklingssamtal som man har varje år. Utvecklingssamtal har man med skolan och basmöte har man med alla tre enheterna: skola, HAB och elevhem. Mamma kom, pappa fick höra senare hur det gick. På mitt utvecklingssamtal var min specialpedagog med, en annan mentor i min klass (mentor men inte till mig, David är nämligen sjukskriven), sen var chefen över tvåans assistentgrupp med och såklart jag och mamma.

Jag mår och mådde faktiskt inte så bra efter mötena, det gick inte riktigt som jag hade tänkt. (Nu ska jag inte säga alting, för jag vill inte hänga ut människor på min blogg och vissa saker skriver man inte på bloggen, men ni får veta mer än ytligt vad som sas.)

Utvecklingssamtalet gick ganska bra ändå. Men jag ligger efter i historien vilket jag är skitstressad över, men jag kommer få ett extra insatt resurspass och läraren för historien kommer att hjälpa mig så jag kommer ikapp, min specialpedagog kommer även att hjälpa mig. så det känns ändå skönt. Vi har en plan iallafall.
Ämnet historia är så mycket, och så brett ämne så vi går igenom så mycket saker på en vecka, och nu när jag varit sjuk förra veckan så har jag ju missat en del. Vilket gör mig stressad.

Men det känns som vi har en bra plan både hur jag ska komma ikapp och så, framför allt med historian, så det känns skönt.

Men jag är lite efter generellt också eftersom att jag har varit borta rätt mycket under denna hösten. Jag har varit på läkarbesök i Borås, jag har haft problem med kroppen och varit sjuk, så jag har kommit efter en del, vilket gör mig väldigt ledsen och stressad. Jag har aldrig i hela min skolgång varit så sjuk och borta som jag har varit denna hösten, vilket är jobbigt. Jag har haft otur denna hösten! Mentorn som höll i mötet sa att jag har 40% frånvaro i höst! :( Det låter jättemycket!
Min specialpedagog pratar hela tiden om att vi ska försöka minska på min stress, men det är inte så himla lätt!
Plus att min mage pallar ur när jag stressar, jag vill ju inte få mer magkatarr än vad jag har!

Tvåan är verkligen tuffare än ettan, och det konstaterade vi på mötet också!

Jag fick även reda på att det är några kurser som jag kommer att få läsa i trean, även fast de skulle ha slutat i tvåan, men jag har inte blivit klar med de, vilket gör mig ledsen.  Jag vill liksom bli klar med ämnen när de ska bli klara. Men samtidigt är det ju bra att de kan göra så, att jag kan få fortsätta med de kurserna i trean som jag inte är klar med.

Hon mentorn sa även att idrotten kanske blir förlängd till trean, och det vill jag veklingen inte.
Anledningen till det var att jag inte var med på idrottslektionerna förra året för att jag orkade inte (jag var verkligen inte lat, det tror jag att ni förstår), och då sa de på utvecklingsamtalet att anledningen till att kursen kanske måste förlängas är för att jag inte har visat eller nått upp till vissa kunskapskrav pågrund av att jag inte gick på de lektionerna.
Jag har nog inte sagt det på bloggen men eftersom jag inte va med på vissa idrottslektioner i ettan var för att den låg från 14:40 till 16:10 på tisdagseftermiddagar, och det orkade jag inte. Jag blev trött, fick huvudvärk och magkatarr, så tillslut orkade jag inte och sa till,
Jag, David och min idrottslärare kom överens om att jag fick skippa de lektionerna och istället göra teoriuppgifter och vara med på vissa lektioner som jag behövde vara med på. Det var en jättebra deal tyckte jag och funkade jättebra. Det var skönt att de förstod mig och tog tag i problemet.
Det jag blev lite ledsen över på utvecklingssamtalet var att jag trodde inte att jag skulle få konsekvenser av att jag inte gick på de lektionerna. Om jag hade vetat att idrotten hade blivit förlängd pågrund av det så skulle jag gått på de lektionerna. Ska jag nu få konsekvenser för att jag inte gick på de lektionerna förra terminen?

Dessutom sa de att de inte har pratat med Linda, men det måste de väll göra innan de säger något sånt till mig som gör mig orolig. Jag och Linda kom ju överrens om att detta var okej att jag inte gick på de lektionerna förra året och att hon inte begär mer av mig, hon vet att jag kan. Så varför pratar de inte med henne först innan de säger något? De sa liksom vi tror att det kommer att bli såhär, vadå tror? De måste väll veta innan de säger något. Jag blir så himla ledsen.

Och dessutom om jag ska läsa vidare på kurser från tvåan i trean som jag inte blivit klar med, ska jag ha idrotten också? Det kommer bli tufft.

Men min mamma förstår mig helt och hållet och hon kommer att kolla upp detta med min specialpedagog och min idrottslärare, så det känns skönt. 

Även om utvecklingssamtalet var jobbigt, så var det mycket som var bra också, med betyg osv. Lärarnas omdöme var att jag är flitig, duktig och gör alltid mitt bästa på lektionerna, vilket är skönt att de ser att jag kämpar!

Jag vet att detta blir ett långt inlägg, men jag vill ta med om basmötet i detta inlägget också….

Sen var det basmöte, och då var min psykolog och min arbetsterapeut med från HAB, vilket var bra. Min specialpedagog, assistenternas gruppchef och mamma var med också precis som på utvecklingsantalet. Tommy var med från Storås vilket var skönt. Anneli (min kontaktperson på Storås) var nämligen sjuk tyvärr, så Tommy fick hoppa in.

Anneli hade bett mig att skriva ner några frågor eller något jag inte tycker funkar bra om de olika enheterna. Hon vet ju att jag har svårt för att säga vad jag tycker så vi övar på det.

På skolan skrev jag då ner lite punkter om bland annat assistenterna (kommer inte gå in på fler detaljer)

Men på de här två sakerna så blev en person jättesur och utåt agerande mot mig när jag berättade om de här sakerna, det var som om hon tog det personligt.
Vi alla tänkte nog vid bordet ”men kolla först om det går att lösa innan du går på Alice och säger att det är omöjligt, som om hon gjort något fel.”
Det var liksom inget påhopp eller något negativt, jag sa bara vad jag tyckte och hoppades på en förändring.

Jag går liksom på RG en anpassad gymnasieskola, då måste man väll kunna anpassa det också eller iallafall ta hänsyn? Det tyckte alla runt bordet iallafall förutom en person.
Alla höll med mig och förstod precis vad jag menade, de tyckte att det var jättebra att jag tog upp det, vilket var skönt, förutom den personen.

Alla säger att jag måste säga mer vad jag tycker och ta för mig mer, men när jag äntligen gjorde det så fick jag ju bara shit från den personen som situationen gällde :(.

Men sen resten av möten gick bra, då pratade vi mycket med arbetsterapeuten, psykologen och specialpedagogen. Vi pratade om mitt välmående, att det kanske inte är så bra nu, men att de finns där för mig, vilket känns skönt och att hälsan går förre plugget.
Vi pratade också om att jag inte mår så bra i kroppen och att jag är tröttare än vanligt och det där med att jag läcker, men som de sa, hälsan går först.

Det känns jobbigt med allt just nu, men jag pratade med mamma i måndags och med pappa och Wilma igår, för jag var ledsen, så nu känns det mycket bättre. Både mamma, pappa och Wilma stöttade mig och jag fick lätta på mitt hjärta, vilket jag är jättetacksam för så nu mår jag lite bättre efter att ha pratat med de.
De peppar mig och ger mig så mycket kärlek, så det känns lite bättre nu som sagt.
Jag tänker såhär, det är egentligen bara historien jag ligger efter i, tänk om det var fler ämnen. Jag försöker tänka positivt.

Men jag blir ändå ledsen, jag vill bara att allt ska flytta på som vanligt.

Jag mådde dåligt efter mötena. Jag hade ångest när jag skulle sova på måndagskvällen och var ledsen, jag var även ledsen på tisdag när jag vaknade, vilket var jättejobbigt!
Just nu är det en tuff period!

Men som sagt jag försöker fokusera på det som var positivt på mötena och försöker ta hand om min kropp!

Jag ska tävla i Göteborgs Open

Varje år anornas något i Göteborg som kallas för Göteborg Open. Den hålls i Kviberg. Och det är idag och imorgon! På Göteborg Open kan man tävla i olika grenar om man har en funktionsnedsättning. Det är en jättestor manifestation där många kommer från hela landet och tävlar i olika grenar efter sin egen förmåga. Man får anmäla sig om man vill tävla i någon gren. Det finns massor utav olika grenar som man kan tävla i, det finns till och med ridning och simning som två alternativ.
De som vill från RG brukar få anmäla sig till varsin gren genom skolan. Förra året var jag inte med, det var meningen att jag skulle följa med och tittat men jag tror att jag blev sjuk då så jag kunde inte följa med tyvärr. Men i år ville jag vara med och tävla. Min fysioterapeut på skolan håller på mycket med det här och det är via honom man får anmäla sig om man vill vara med. Jag tänkte att det skulle bli en rolig grej.

Den grenen som jag blev mest intresserad av och som jag tyckte lät roligast, var 60 meter. Så den ska jag tävla i idag. Då får man välja att gå, springa eller rulla. Jag ska gå och springa. Det som är speciellt med Göteborgs Open är att man inte tävlar mot någon, utan man tävlar mot sig själv. Som till exempel i min gren då, 60 meter, så handlar det inte om vem som är snabbast, utan man tävlar mot sin egen tid. Det är så enkelt som det låter. Man tar tiden första gången man rullar eller går och sen gör man det en gång till och tar tiden igen, och sen går det ut på att man ska komma så nära den tiden som man hade från början, spännande va? Jag har för mig att man för köra flera gånger än två gånger så att man har fler chanser att komma så nära sin första tid som möjligt. Så man tävlar mot sig själv kan man säga.

Det kommer att bli så roligt idag. De som har varit där innan säger att det är så mäktigt, det är så stort med massor utav människor i rörelse, folk som tävlar och massor utav människor som sitter på läktaren och klappar, ropar och hejar. Det är så mäktigt, och adrenalinet bara pumpar i kroppen säger de som varit där. Så det ska bli så spännande att få uppleva det idag, jag vet inte vad jag ska förvänta mig om jag ska va ärlig.

Det finns en invigning som börjar klockan nio. Då går varje tävlingsgren gemensamt ut med en flagga också spelas massor utav olika musik osv. Det är jättemäktigt säger många. Men invigningen var frivillig, jag skulle jättegärna vilja vara med på den eftersom att många säger att den är så mäktigt och för att det låter coolt. Men jag valde att inte vara med på den eftersom att jag inte tävlar förens på eftermiddagen och då tycker jag att det blir en för lång dag att vara där och vänta, och då blir jag trött. Min fysioterapeut varnade mig även för detta så därför valde jag att inte vara med på invigningen.
Wilma ska också tävla i samma gren som jag och några andra från Storås ska också tävla, så vi åker spårvagnen in tillsammans med personal från Storås vid ungefär halv två.

Det här blir en mäktig upplevelse….

Mamma och Ann (mammas kompis) ska komma och titta och heja på mig så det ska bli jätteroligt att de kommer!

Har ni hört talas om Göteborgs Open innan?

Jag brottas i Kviberg

Ibland brukar vi åka till Kviberg med idrotten. Kviberg är ett område i Göteborg där de har en idrottskola varje torsdag som parasportförbundet håller i, så det är sport och idrott för de som har en funktionsnedsättning helt enkelt. De har massvis av olika sporter och aktiviter varje torsdag där i den idrottshallen. Ibland åker vi dit med idrotten när idrottslärarna tycker att vi ska testa på något. Det är nämligen helt grattis så man får bara komma dit, vi måste ju säga till givetvis eftersom att vi är en hel idrottsgrupp. Vi har bland annat testat på rullstolsdans, dataspel och yoga, förra gången vi var där testade vi på yoga och det var riktigt kul tyckte jag. När vi ska åka dit till Kviberg så brukar vi få ledig på tisdagar på idrotten, som kompensationsledighet, vilket är skönt.

Jag har egentligen aldrig gillat att åka till Kviberg på torsdagar. Dels för att det är efter skoltid, mellan fem och sex, och jag tycker att det inte är okej att ha något obligatoriskt efter skoltid på en egen privata tid. Dessutom så har jag en tuff dag på torsdagar som går i ett, så efter den dagen vill jag bara åka hem, jag är lite negativ nu men det är så jag känner. Men jag ser det så att det är bara att stå ut.
Men det positiva är att vi får åka taxi både dit och hem, de släpper av oss dörr till dörr. De kör även mig och Wilma till Storås efter Kviberg, så det är lyxigt.

Vi åkte dit i torsdags, då var temat kampsport. Jag var tyvärr inte alls taggad på det och jag var jättetrött. Jag kom dit redan tjugo över fyra så jag ställde mig i ett hörn och lutade Elof bakåt och blundade i en halvtimme, haha, det var så skönt. Jag tror att jag fick lite kraft efter det faktiskt.

Sen började vi. Det var tre olika stationer och tre olika kampsport förbund som var där för att lära oss om judo och karate. Vi delade upp oss i tre grupper. Jag och min grupp började på mattan. Instruktörerna på den stationen visade oss vad man skulle göra. Man skulle hålla fast den andra personen så att den inte skulle komma loss nere på mattan, haha. Jag och en tjej från ettan började på mattan och brottade ner varandra, höll fast varandra och brottades, haha. Det var roligt. Det var bara det att hon var lite större än mig så hon brottade ner mig ganska så fort, haha. Och när jag ramlade ner på golvet med överkroppen fälldes mina ben upp som de brukar göra, haha, så då fick hon ta ner mina ben på mattan igen och då föll jag upp med överkroppen (bra magträning, som jag gör varje dag :) ) också fick vi börja om, det var roligt.

Sen kom Wilma, hennes taxi var nämligen lite försenad. Så då fick jag brottas med henne lite, det var så roligt. Min kropp blev så spastisk och den var överallt. Wilma fick hålla jättehårt i mina spastiska armar eftersom att jag inte kunde styra över de, och hon ville ju såklart inte få en spastisk arm i magen, ja ni hör ju hur roligt det låter. Vi skrattade så mycket när vi låg där på mattan. :D

Efter en stund gick vår grupp vidare till nästa station och då slapp vi lägga oss på någon matta igen. Då skulle vi öva på boxningstekniker mot varandra och ensamma. Instruktören visade vad vi skulle göra också gjorde vi som henne. Sen körde jag och Wilma tillsammans först med bara våra armar och händer, men sen fick vi en mitts som Wilma höll i också fick jag boxa på den och sen byttes vi av.

Den sista stationen fick vi öva på självförsvar, hur vi skulle göra om vi hamnade i ett farligt eller kritiskt läge. Instruktören visade oss olika tekniker och så gick hon runt också fick vi göra på samma sätt på henne eller så visade hon på oss. Det var bra knep att kunna. Kanske inte något man gör i skolan :) utan bara i utsatta situationer.

Sen var det slut och de tackade så mycket för att vi varit där och sen åkte jag och Wima hem till Storås. Taxin var i tid för en gång skull, så det var skönt!
Det var faktiskt roligare än vad jag hade trott – kampsport på Kviberg, och jag blev faktiskt piggare av lite brottning, judo och karate! :)
Men sen var det skönt att komma hem.

Vilka veckor man haft!!!

Nu har jag inte bloggat på ett tag igen, och det beror bara på en sak, jag har haft för mycket annat att göra och tänka på helt enkelt. Idéerna sprutar ur mitt huvud om nya blogginlägg och jag älskar att blogga, så det är inte där skorn klämmer, utan det är tiden! Jag behöver mer tid i mitt liv! Jag vill kunna blogga mer på vardagarna men att gå i tvåan på gymnasiet och dessutom på ett elevhem så är det inte så lätt. Det är mycket som händer i mitt liv just nu, man ska göra det och det, det är därför inte lätt att hinna med allt då, man får prioritera det viktigaste helt enkelt, Och det är så vuxenlivet ser ut börjar jag inse.

Men mitt i mitt hektiska liv så har jag haft otroligt roligt de senaste veckorna. Det är alltid roligt men de här veckorna har satt ribban, och det har varit så skönt. Slappna av lite och ha lite skoj mitt i min stressiga vardag. Jag har haft så himla rolig på Storrås, i skolan och med Wilma, vilket har vart så härligt. Det har varit underbart att få skrattat varje dag både i skolan, med Wilma och på elevhemmet, det har verkligen hjälpt mig till att må bättre och inte bara behövt stressa och ha fullt upp. De här har jag verkligen behövt.
Även fast det ibland har varit tufft och jobbigt också så har det roliga hjälpt mig att tänka positivt, de där hemma, hela RG, Wilma och Storås sprider så mycket positivitet och glädje, de får mig att må ännu bättre!

När jag tänker tillbaka på veckorna som varit, har jag tänkt ”vilka sjuka veckor jag har haft, både i Göteborg och hemma, så intensiva men härliga och som jag har skrattat och skakat på huvudet för att folk är så underbara och roliga.”

I onsdags var det grattis bowling som sportgruppen på torsdagar anonade i Göteborg, men samtidigt var det matlagningsgrupp på Storås. För mig var det inget svårt val, gissa vad jag valde? Jag valde såklart matlagningsgruppen! :)
Det blev tjock korv, sås, stekt halloumi, sallad, potatis-och rotgrönsaker i ugn, det var så gott. Efterrätten gjorde jag, det blev äppelpaj fast på filodeg med kokos och mandelmassa, det var en speciell smak, men god. Jag skar äpplena (det var kämpigt men roligt) och la ut mandelmassan på filodegen, sen fick jag strö över kanel, socker och kokos över äpplena. Sen in i ugnen. Till det blev det glass, det var gott men speciellt som sagt.

Äppelpaj på filodeg <3

Skolguid på öppet hus

Igår var det öppet hus på Riksgymnasiet, det är alltid lika kul med nya eventuella elever som kommer på besök tycker jag. Några elever på RG är guider varje år och får visa runt i skolan. Och detta året fick jag frågan och chansen om jag ville vara guid, jag blev jätteglad och tackade ja. Det skulle bli så kul och spännande,
På fredag morgon kom vi till skolan, vi som skulle vara guider fick varsin Riksgymnasie bikétröja och varsin namnskylt på oss, jag kände mig så proffsig. Sen gick vi upp till Angeredsgymnasiets entré där vår monter för RG stod, på bordet låg det bland annat lite informationsblad om vårt gymnasium.
Där fick vi guider lite information om dagen. Vi fick papper på olika tider osv. Det skulle nämligen vara lite öppna lektioner under dagen som man fick gå in på och kika, men man skulle inte hinna med alla så man skulle fråga eleven vilken lektion han/hon/hen var mest intresserad av. På bladet stod det också olika salar där lektionerna pågick. Sen var det också en tid som vi behövde guida till och det var då information om själva skolan och ansökan med rektorn och några andra personal, så den var ju jätteviktigt att de eventuella eleverna och föräldrarna fick gå på.

Vi väntade, halv tio skulle öppet hus börja. När de potentiella eleverna började rulla in gick varje guid till varsin eleven, och till slut var det bara jag kvar och en elev så det blev naturligt att jag skulle guida honom och hans föräldrar runt om på skolan. Jag gick fram och tog i hand med eleven och föräldrarna. Jag lämnade fram en mapp med schemat för dagen så de också hade det, också fanns det ett kontaktblad som de skulle fylla i under dagen.
Vi gick först ner till den salen där rektorn skulle informera om skolan, inriktningar, ansökan till Riksgymnasiet, RG-bidrag och så vidare, där var vi en timme. Jag hade redan såklart hört allting och visste allting så jag satt mest bara och lyssnade i en timme, lite segt men det gick bra. L

Sen gick vi till musikstudion där en assistent och några andra hade ett litet sång uppträdde. Efter uppträdandet var min elev kvar där länge, så jag fick vänta ganska länge, men det var lugnt. Sen var de sugna på lite fika så jag visade de till den salen där det fanns lite fika, frukt och dricka, men där de även visade en film om Riksgymnasiet. Där satt vi en bra stund.
Efter fika stunden visade jag de in på en mattelektion och de fick se hur en mattelektion kunde se ut, han eleven ville det eftersom att han hade matte som favorit ämne.
Sen började klockan närma sig tolv och jag skickade iväg de på lunch, då jag själv också skulle äta lunch. Klockan ett skulle vi samlas allihop i entrén och gå upp till Habiliteringen.

Som sagt klockan ett samlades alla guider, elever och föräldrar i entrén också gick vi upp gemensamt till HAB. Där samlades besökarna i ett rum allihop och HAB personalen informerade om habilitering och elevhem. Jag kommer ihåg när jag var där inne på öppet hus :). Vi andra guider som inte var med där inne fick sitta utanför och vänta. Wilma var också guid och hon var inne där i rummet på HAB och höll tal och informerade, det var starkt gjort tycker jag.
Efter lång väntan kom de ut och då var det dax att visa elevhemmen som det sista på dagen. Ett stort gäng följde med till Storås och bara en person följde med till Rappe, så det var kul att så många ville se Storås. Men nu var min uppgift som guid över eftersom att jag inte skulle visa mitt rum. Det var skönt att jag fick sluta då för jag var helt slut efter anspänningen under dagen. Men det verkade som att han eleven och hans föräldrar var nöjda med min insats som guid, så jag är nöjd med dagen, det var kul att vara guid trots att det var mycket saker att hålla reda på.

Jag kan gärna göra om det nästa år! :)

Planeringen under dagen

Storås, affärsrundor, ensam

Resten av veckan på Storås chillade vi bara. Jag skulle ju ut och äta sushi med min ledsagare i tisdags, men på morgonen smsade hon mig och sa att hon hade blivit sjuk, så det var tråkigt. Jag hade då gått upp onödigt tidigt, jag hade behövt sova längre eftersom att vi satt uppe länge med nattpersonalen i måndags, men ja ja. Det var ju så fint väder i tisdags, så jag, Wilma och Anneli gick ut och gick en sväng på eftermiddagen, men vi gick bara och kollade i mataffärer och på leksaker. Först var vi på Ica Maxi och sen på Netto, så det blev direkt ingen promenad. Jag vet ärligt talat inte vad vi höll på med, haha, :) men det var roligt att gå och kika ändå.
När vi kom tillbaka tog jag en varm dusch. Sen klockan fem åt vi middag på Wilmas hus. Det blev korvstroganoff och pasta, den var så god. Hon som hade gjort den hade haft lök i och senap, att ha lök i var nytt för mig men den blev extra god då. Anneli hade köpt lite glass när vi var på Netto, så det bjöd hon alla på efter maten, det var snällt.

I onsdags sov jag till halv elva, det är länge för mig, men det var skönt. Jag och Wilma hade pratat om att äta frukost tillsammans på veckan, men det dumma är att hon brukar äta frukost efter mig, så vi går om varann. I onsdags skulle Wilma åka hem så hon åt frukost lite tidigare, men då sov ju jag…typiskt. Men hon var så snäll så hon kom upp till gemensamma och höll mig sällskap när jag åt frukost. När jag ätit upp började hon äta på sin lunch, så vi satt där länge och pratade, mysigt.

På eftermiddagen kom min logmoped till mig och vi hade vårt pass, och hon fick se hur Storås såg ut.
Sen när Wilma hade åkt var det bara jag kvar, så jag gick upp och pratade med Ann-Sofie och Patrik som jobbade på min sida. Det kändes lite konstigt att vara på Storås själv. Jag hade bestämt att jag ville ha omelett till middag, jag tänkte att omelett är bra, för då blir det inga rester och personalen behöver inte stå och laga värsta middagen för min skull.
Jag hjälpte till med omeletten. Det blev lökomelett och på omeletten smullada jag över massor med fetaost och bacon, det var jättegott. Personalen på andra huset kom över och satt och åt med oss. Det blev mycket härligt snack.

På torsdagen gick jag upp klockan halv nio för taxin skulle gå runt halv elva hem. Jag gick över till andra sidan för där var all personal. Så jag åt frukost, packade klart och åkte hem när taxin kom.

Det var underbara lov dagar på Storås, så roligt vi har haft, jag, Wilma och personalen!

Djupa samtal, I love

Någonting som jag uppskattar här i livet är att sitta och prata med någon eller några, sitta och mysa och prata länge, prata om livet och om allt. jag älskar djupa och långa samtal om livet med de älskar, tycker om eller med kompisar. Det är extra mysigt på kvällen tycker jag, sitta och diskutera och snacka med något gott tilltugg. Även om jag är jättetrött så blir jag pigg och vill inte gå och lägga mig för att det är så mysigt.
Jag har alltid gillat det ända sedan jag var barn (ovanligt med barn som gillar att sitta still och prata med de vuxna, jag vet, men jag är speciell :-) men då var det inte lika djupa samtal som det är nu såklart. Nu känner jag mig så stor när jag får vara med och snacka om livet och prata om allt och inget med familjer, kompisar och med mina bekanta, jag älskar när det är djupa diskustoner och prat om allt mellan himmel och jord. När man skrattar och pratar allvar. Jag mår så bra då.

Som i fredags när Thomas var hemma hos oss, det var så mysigt när vi satt i soffan och bara pratade om livet, jag ville inte att det skulle ta slut.
I måndags på Storås var det många djupa samtal och skratt, tre djupa härliga samtal på en måndag, det var underbart.
Det första djupa samtalet hade jag och Wilma med personalen efter middagen, det var så mysigt att bara sitta där och prata. Vi pratade om ett jätteintressant ämne. Eftersom att det bara var jag och Wilma där så sprang de inte iväg och det var ingen som larmade, det var jättehärligt. Jag hade kunnat sitta där hela kvällen. Jag är så tacksam att jag fick vara med.

Sen gick Wilma och jag ner till mig och hade ett annat djupt samtal med varann. Det är så härligt, Wilma och jag kan verkligen prata om allt. Vi kan skratta så att vi får ont i magen, sen kan vi prata allvar, stötta varann och gråta framför varann, och det tycker jag är så fint.

Trots att vi var trötta gick vi upp till gemensamma lite senare och pratade med nattpersonalen, den ena var där och sen efter en stund kom den andra personalen över. Vi drack te och pratade om livet, vi pratade allvar men samtidigt så asgarvade vi. Det var så himla mysigt. Och som innan, ingen larmade och ingen gick iväg, vi bara satt där och pratade länge. Jag blev till och med lite piggare. Det är ju så att man får ju passa på när man är ledig och kan vara uppe länge, för på vardagarna går jag aldrig upp eftersom att jag lägger mig så tidigt, och då hinner man inte.
Jag och Wilma hade inte planerat att sitta där länge, men när man pratar med de så blir det länge oavsett om man vill eller inte, för de två är så härliga att prata med, och vi bryter alltid ihop i skratt. Jag ville inte gå där ifrån. Vi satt säkert där i två timmar. Vi gick upp vid elva och gick och la oss runt ett, det var så mysigt att bara sitta och snacka.

Jag känner mig så vuxen, och mer djupa samtal kommer det att bli under mina år.