Tjejlunch med kusinen

Igår var en toppendag. Mormor var hemma hos oss halva dagen eftersom att Elliot hade studiedag, då fick jag krama lite på henne,. det var mysigt. Jag var på gymmet klockan nio igår morse och tränade ett pass som Kevin höll i. Allvarligt talat så förstår jag inte varför jag går upp så tidigt och ställer klockan när jag har så lite kvar av mitt sommarlov. :-)

Dessutom skulle jag träffa min kusin Mathilda igår. Vi pratade nämligen om på mitt kalas tidigare i somras att det vore kul att hitta på något bara vi två i sommar. För det har typ bara hänt en gång. Jag var lite orolig över att det inte skulle bli av eftersom att sommaren brukar bara rulla på och så blir det inget, dessutom skulle Mathilda nästan bara jobba på Liseberg i sommar, vilket hon typ bara har gjort också. Men i början på denna veckan bestämde vi att vi skulle träffas på fredag, så det skulle bli mysigt.

Vi skulle äta lunch på Springrolls i Borås så hon skulle ta bussen från Tranemo där hon och Emma bor. Vi skulle träffas klockan ett så mormor körde in mig till stan, hon skulle ändå åka då så det var passande. Vi hämtade Mathilda på Resecentrum också släppte mormor av oss vid Springrolls så jag slapp att gå så långt, det var snällt. Jag och Mathilda satte oss vid ett bord där också hjälpte hon mig att ta mat samtidigt som hon tog mat till sig själv. Maten var supergod, jag kunde inte låta bli så efter maten tog jag lite sushi också.

Vi satt där och snackade, skrattrade, njöt av maten och hade det rätt gött. Vi pratade om allt möjligt. Det blir ju så att när man bara ses på kalas och på släktträffar så blir det ju inte så långa och djupa samtal, så detta var så mysigt! Mathilda går ju också på internatskola så jag frågade mycket om det, det var kul att höra hur hon har det där när jag också går på en internatskola.
Jag sa ju i början av inlägget att Mathilda jobbar på Liseberg i sommar, och jag är så himla imponerad av henne att hon har orkat med det, hon har liksom jobbat typ varje dag har det verkat som. Dessutom tar det typ en och en halv timme för henne två gånger om dagen att åka till Göteborg från Tranemo, plus att hon har jobbat så mycket oregelbundna tider.

Vi satt och pratade länge, vilket var härligt. Sen gick vi ner till Resecentrum och Mathilda kramade mig hejdå vid bussen, hon skulle nämligen också ta sin buss hem några minuter senare. Jag är så glad och tacksam över att hon tog bussen till Borås ända från Tranemo bara för att träffa mig!
Det var verkligen supermysig att träffa Mathilda ensam och bara sitta och prata om livet. :-)

Jag är så glad över att just du och Emma är mina kusiner på mammas sida! <3 Jag känner mig så älskad för den jag är när jag är med er! <3

Det var en mysig avslutning på detta sommarlovet!

Besök på Sandgärd

Den här veckan är jag själv hemma, jag har varit oss pappa halva veckan ungefär, han är nämligen pappa ledig med killarna. Men i onsdags åkte jag hem till mamma igen. Igår vaknade jag upp här själv, rätt skönt ändå och vara lite själv hemma innan jag åker till Storås, det är ju på söndag jag åker dit! :-O Igår tänkte jag åka och hälsa på Sandgärd, min gamla högstadieskola. De började nämligen jobba i onsdags, så jag tänkte att det vore kul att hälsa på de innan jag flyttar till Storås igen. Jag träffade ju Mari (min specialpedagog) och Camila (min idrottslärare) på pizzerian i början av sommaren, men det skulle såklart bli kul att träffa de igen och såklart alla andra, vi hann ju dessutom inte prata så jättelänge där på pizzerian.

Jag skulle komma och hälsa på klockan elva, så jag åkte väll en bit innan det. På vägen mot skolan mötte jag två av kökspersonalen, två skojfriska killar. De blev förvånade och glada över att se mig. Jag sa att jag skulle hälsa på skolan, men först fick jag följa med de in i matsalen för att hälsa på en annan matkvinna som jag har haft bra kontakt med. De lärde känna mig fort eftersom att jag alltid tackade för maten! :) Det var speciellt att åka in i matsalen igen, det såg ut som vanligt. Jag stod och snackade med matkvinnan och killarna en stund, de tyckte att det var så roligt att se mig, och jag tyckte också att det var roligt att se de igen.
Som ni kanske förstår så har inte eleverna på skolan börjat än.

Sen följde kvinnan bara med mig och öppnade dörren till expeditionen och personalrummet innan hon gick tillbaka till köket. Det såg ut som vanligt där inne. Jag möttes av kända ansikten som hejade på mig från sina kontor. Sen körde jag fram lite och möttes av Camilla som kramade mig också satte hon sig ner i en fottölj också pratade vi lite om allt möjligt, lite om RG och mitt liv nu, det var härligt.
Efter vår pratstund följde hon mig ut genom personalrummet. Det var speciellt att se min gamla korridor igen. Mari sitter i ett eget rum precis utanför personalrummet, Camiila knackade på och Mari tittade glatt ut när hon såg att det var jag. Hon kom ut och gav mig en kram hon också, sen kom typ alla mina lärare. Jonas, Per, Maggan och nån till. Vi alla stod där och pratade en stund utanför Maris kontor, det blev en liten samlingspunk där, hihi! De tyckte att Elof var fräck, de har ju inte sett den.
De visste vad jag hade gjort i sommar, de har ju läst min blogg under hela året och sommaren (vilket jag tycker är så roligt att de har gjort). Vi pratade bland annat lite om Polen resan. Det var så härligt att bara stå och prata med allihop tycker jag.

Sen behövde de flesta gå och jobba. Jag och Mari blev stående kvar där, så jag följde med henne in till hennes kontor, också satt vi där och pratade i säkert 45 minuter, om precis allt möjligt, lite om henne, lite om RG, om min senaste CPU mätning, som hon också hade läst om på min blogg,, lite om framtiden, ja om våra liv helt enkelt. Det var mycket som vi fick pratat om under de 45 minuterna, det var härligt. Jag är tacksam över att hon tog sig tiden att prata med mig så länge trots att hon jobbade! Sen sa vi hejdå och jag åkte och hämtade ut lite mediciner på apoteket och sen åkte jag hem.

Det var jättehärligt att få träffa och prata med alla igen (iallafall de som var där), mycket snack och skratt blev det, och att de tog sig tiden att prata med mig.

När jag kom hem ringde Annelie från Storås, hon frågade om min sommar hade varit bra också frågade hon när jag kommer till Storås. De började nämligen jobba i veckan, för igår kom ju de nya ettorna till Storås. Tänk att igår för ett årsedan exakt så flyttade jag till Storås! Iallafall så sa Anneli att de ser fram emot att jag kommer på söndag och att alla i personalen saknar mig, det var fint att höra tycker jag! Jag saknar de också! :)

Mysig släktträff i Ornunga

I lördags skulle vi ha våran årliga släktträff i Martins och Janettes sommarstuga i Ornunga, där vi träffar mammas kusiner och allihopa på mammas släktsida. Jag var inte med förra året när de var där för då var jag i Halmstad, så jag såg fram emot att träffa alla igen och åka dit. Det är så mysigt. Vi var alla förutom Mathilda som var tvungen att sommarjobba och Peppes Emilia, de saknade vi men annars var vi alla. Jag tycker att det är fantastiskt att ”alla” kunde komma. Jag tyckte att det var extra härligt att åka på släktträff efter de tuffa timmarna på CPU mättningen på Habiliteringen i veckan.

Janettes och Martins sommarstuga ligger så fint, det lilla huset ligger avgränsat, så man ser inga andra hus, utan det är bara skog runt omkring. Sen har de en ganska stor trädgård och sjön precis nedanför, ja det är så fint. Sen har de en inglasad altan intill stugan som är jättemysig.


Det skulle ösregna titt som tätt på lördagen tyvärr, så vi förberedde oss på att vara inne hela dagen. Det är lite tråkigt, man vill ju vara ute vid ett sånt vackert ställe, men huvudsaken var ju att vi skulle få träffa varandra. När vi kom dit var alla redan där eftersom att Elliot varit på kalas och därför kom vi en timma senare. Det var så mysigt att få krama om alla igen, men speciellt de som jag inte träffar så ofta, så som Björn och Gunilla, Janette och Martin och Kirre och Malin. Senast jag träffade de var ett år sedan! Alldeles för längesedan! Och Kirre och Malin är ju inte med oss på all helgona heller så de träffar ju man ännu mer sällan.

Trots att vi kom en timma senare än alla andra så väntade de med att fika tills vi kom. Vi kunde tyvärr inte sitta ute på deras altan pågrund av vädret så Janette hade dukat ett fint långbord inne i stugan. Jag satte mig längst in på kökssoffan, bredvid mig satte sig Janette, Martin och Malin. Man pratar som sagt inte så ofta med de så det var mysigt. På bordet stod mormors goda äppelpaj med knäcktäcke på som hon brukar baka, hon hade också gjort en rabarberpaj och Jeanette hade även gjort en blåbärscheeschcake, det fanns mycket goda grejer på bordet. Jag tog mormors äppelpaj med vaniljsås som var lika god som vanligt, sen testade jag hennes rabarberpaj som också var supergod.

Efter den mysiga fikan gick vi ut för det regnade inte. Det regnade inte på hela dagen och kvällen som vi var där trots att väderprognosen sa något helt annat, vilket var skönt. Det var ju molnigt men det gör ju inget, bara det inte regnar.

Vi gick ut och tog oss ner till sjön som vi alltid brukar göra typ atomatiskt när vi är där, vår årliga promenad till skön som vi sa! :) Vi stod där nere ett tag och snackade, Elliot kastade ut Bessys (Jeanette och Martins hund) frispie i vattnet flera gånger och Bessy sprang upp och ner från vattnet. Peppe, Kirre och Björn satt på ljuga bänken som de alltid brukar göra! :)

Sen gick vi uppåt igen. Vi hade med oss ett spel som hetter Mölkky, det är ett lättare variant av kubb, man ska slå ner träpinnar med siffror på. Det är ett finskt spel som Elliot har fått. Så det spelade några medans de andra satt och pratade på altanen. Alla var rädda när jag skulle kasta, den pinnen kan nämligen hamna vart som helst när jag kastar. :)

Sen innan maten tog vi det bara lugnt helt enkelt, satt och snackade och skrattade. Jeanette och Martin hade satt upp ett partytält nere vid sjön ifall det skulle regna när vi skulle grilla, mycket bra tänkt. Vi alla fick ta med oss något att grilla själva också fixade Jeanette och Martin tillbehören. Grabbarna grillade under tältet och vi andra var runt omkring för det regnade inte ute. Jag var så hungrig, alla i min släkt vet att jag älskar mat och är hungrig hela tiden så vi skojar och skrattar ofta åt det! :-

När allas grillmat var klar gick vi in och käkade. Vi hade med oss jättegott grillköt. Janette och Martin hade gjort så mycket och jättegoda tillbehör. Det var pastasallad, vanlig sallad, brödbitar och jättegod potatis och grönsaker i ugn. Maten var så god och sällskapet var underbart, min släkt på mammas sida är unik, de är så hjälpsamma mot mig, jtokiga, omtänksamma, kärleksfulla och störda på ett bra sätt, haha! Det är därför som jag älskar de så mycket. Många skratt blev det under middagen, många skratt som fick tårarna att spruta. Ja, ni kan tänka er vilken hög ljudnivå det var där inne…! :-)

Efter middagen gick vi ut och satte oss på altanen lite och fortsatte vårt prat. Lite senare gick vi in för att ta en fika. Mamma hade gjort små chokladbitar med mandlar i som vi hade till efterrätt, så goda. Jeanettes cheeasecake blev över från fikat när vi kom så den hade vi också framme. Jag smakade en bit på den och den var sååå god! Nu i efterhand ångrar jag att jag inte tog en bit till trots att jag var så mätt!

Vid ungefär halv tio på kvällen åkte vi alla hem. Jag kramade allihop så mycket jag bara kunde! Det hade varit en underbar släktträff med massor utav skratt, roliga skämt och massvis utav kärlek. Det ända som saknades var en båttur på sjön men vädret satte stopp. Jag önskar att vi kunnde träffas mycket oftare allihopa! <3

Det vi missade var att ta ett härligt släktkort! Det skulle varit härligt att ha! Det får bli nästa år! :)

Janetts och Martins lilla paradis <3
Altanmys
Grabbarna sitter på ljuga bänken :)
<3
Utsikten från stugans altan! <3
<3

CPU: Eftersnack

Jag sa ju i mitt förra inlägg att jag skulle göra ett inlägg där jag berättar lite mer om vad som sagts på CPU mättningen både i onsdags och i fredags, Det jag skrev om i de inläggen var ju mer bara vad som hände på CPU mättningen. (Läs gärna de inläggen först om ni inte gjort det.)

På förra CPU mättningen pratade vi om att jag eventuellt skulle börja stå upp mer i skolan när jag jobbar, och därför skulle jag få ett ståstöd om jag tyckte att det skulle bli aktuellt. Jag kan liksom inte både hålla koll på balansen, stå upp och samtidigt skriva, det går inte och om det skulle gå så skulle jag bli trött fort.
Om ni inte uppfattade det, så var det alltså förra årets CPU mättning som den frågan togs upp. Jag har funderat lite på det under året, och har kommit fram till att jag vill testa det. Maria blev jätteglad när jag tog upp det i onsdags, så hon skulle ställa upp mig på en kö till en sån, och när det blir min tur får jag komma till hjälpmedlcentralen och prova ut en sån.
Det ger dessutom bra stretching för mina hälsenor. Hon tog därför lite mått på mig i fredags innan jag fick gå hem. Spännande va? Det tycker iallafall jag.

Jag kom på för någon dag sen bara att jag ville ha ett tyngdtäcke, för det har jag läst att det ska vara bra. Man sover bättre, det minskar stress och minskar oro. Jag tror också att det är skönt att ha något tungt på sig när man sover. Men mamma sa att jag skulle kolla med Maria och Maria innan vi köper något för hon trodde att de hade sånna på Habiliteringen. Men hon sa att de med adhd brukar få sånna, så hon var osäker på om jag kunde få ett. Men man kan ju iallafall fråga för de där är ju ganska dyra, upp mot 2000 för ett sånt.

Maria och Maria sa att jag kan få ett sånt tyngdtäcke av Habiliteringen men de skulle kolla över det tills på fredag, för att de var osäkra på om det var bra för min kropp. I fredags sa Maria att hon trodde inte att det skulle vara så bra för mina leder att ha något tungt på de som trycker ner de i åtta timmar. Men jag visste inte om hon var riktigt säker på om det var så, men förmodligen är det så, det låter ändå ganska så rimligt att det är så ändå.

Sen sa jag att jag ville få tipps utav Maria (arbetsterauften) om det finns något hjälpmedel för att öppna burkar som har skruvlock på sig, för det har jag svårt med. Nu var ju Maria sjuk när jag sa det i fredags så den andra Maria (sjukgymnasten) skulle överföra det till henne så skulle hon höra av sig om det.

Maria och Maria skulle ringa antingen mig eller mamma och prata om hur vi går vidare med de här sakerna, hon måste ändå ringa mamma och stämma av hur det gick på CPU mättningen. Förra året tog det två månader för de att jämföra CPU mättningar med varandra. De måste skriva in siffror och grejer i databaser och något system. Så detta året får jag nog vänta länge också.
Det var rätt många grejer i år som behövdes hålla koll på eller gå vidare med, som till exempel ryggen, mina fötter, min högerfot som går utåt ibland, min mage, min vikt, eventuellt tyngdtäcke, ståstöd och hjälpmedel till att skruva upp lock.

Det var sista CPU mättningen som jag hade med Maria och Maria, det var nästan lite vemodigt, vilka år vi har haft! För nästa år går jag över till vuxen habiliteringen för då är jag 18 år, då får jag träffa nya människor. Jag funderade på om jag måste göra CPU mättning varje år då, men Maria sa att man oftast gör det (eller att man får välja) varannat eller vart tredje år, vilket var skönt att höra! :)

Lång CPU även i fredags

I fredags var det dags att åka in till Habiliteringen igen för att göra klart CPU-mättningen (läs gärna mitt förra inlägg om CPU-mättningen innan ni läser detta inlägget, så kommer ni att förstå mer). Som jag skrev i mitt förra inlägg så var jag där i två timmar utan att vi hade kommit halvvägs! I fredags skulle jag inte vara där förrän klockan ett. Min snälla morfar följde med mig även i fredags.

Maria, min arbesteraupeft hade tyvärr blivit sjuk så det var bara Maria (sjukgymnasten) och vikarien som kom och mötte mig och morfar i väntrummet. Först gick jag, Maria och vikarien och vägde och mätte mig medans morfar satt kvar i väntrummet. Jag var 1 meter och 60 centimeter lång, men tyvärr så hade jag gått ner lite i vikt sen jag vägde mig efter jul och precis innan sommaren, jag fattar inte hur man kan gå ner kilon på semestern? Haha, jag äter ju som en häst, speciellt på sommaren.

Efter det gick vi in till samma rum som vi var i i onsdags och då var morfar med såklart. Vi hade ju mer än hälften kvar så det var bara att sätta igång från där vi slutade i onsdags. Vi började med fötterna och böja upp de. Det var intressant att se hur det skulle gå på vänsterfoten efter botoxen. Båda fötterna var tyvärr stela, men höger hälsena var extra stel. De testar hur rörliga mina fötter är och hur långt upp jag kan sträcka upp de mot mig själv och mot taket. De fick ta i kan jag säga.

Sen kom min favorit, att ligga på mage, jag gillar verkligen inte det. Dessutom ska de mäta och hålla på med mina ben när jag ligger där. Det känns nämligen som jag får svårare att andas när jag ligger på mage och dessutom får jag svårare att prata. Jag fick fram ett ”det gör ont” när det gjorde ont så det var ju bra! :)

Efter magliggande skulle de sträcka och böja i mina knän, det gick bra. Men när de höll på med mitt högerben så spände det jättemycket i mitt vänsterben, skumt. Så vi fick börja om och jag försökte att slappna av. Jag gillar mest att ha benen böjda för när de ligger rakt ner på britsen så spänner det bara och jag kan inte slappna av.

Sen var det dags för ännu en favorit, de snabba rörelserna, när de drar ut benen snabbt åt sidorna och drar benet snabbt upp mot taket. De börjar lite långsamt och sen vet jag när de snabba rörelserna ska komma och då spänner min kropp sig, vilket man inte ska göra, medans mitt huvud tänker ”slappna av slappna av”. Så de övningarna och mätningarna tog en stund för att jag skulle försöka slappna av, lite jobbigt. Maria brukade gunga mina ben fram och tillbaka åt sidorna för då brukar mina ben kunna slappna av mer.

CPU mättningen fortsatte… I slutet så kollade Maria och praktikanten hur jag låg på rygg om jag låg rakt, hur jag stod, hur mina hälsenor, höfter och bekäne såg ut när jag stod upp osv.
Det sista kollade Maria på min rygg som hon alltid brukar göra. Jag satt rakt och hon kände på min ryggrad innanför tröjan, sen fick jag böja mig ner och hon kände ännu mer på min ryggrad, praktikanten stod framför mig så jag inte skulle trilla framåt. Det var lite svårt att andas där nere, men det gick ändå hyfsat bra. Maria kände länge på min rygg, längre än vad hon brukade. så jag var lite orolig över att det var något hon kände som inte var så bra. När hon äntligen hade känt klart sa hon att min rygg var lite sne uppe på ryggen, så det var hon lite bekymrad över. Hon sa att hon tänkte på skolios men att det var så lite snett så jag behöver inte oroa mig. Jag vill liksom helst slippa skolios. Då tänker man, undra varför det hat blivit så? Min rygg har alltid sett bra ut vad jag kan minnas.

Sen var vi äntligen klara med CPU mättningen. Hon skulle bara ställa de sista frågorna från sitt frågeformulär, det var frågor som bland annat handlade om hur många timmar jag har ortoserna på mig, både natt och dag. Men som jag sa, det är ju svårt att veta hur många timmar jag sover med mina nattortser eftersom att jag inte tittar på klockan mitt i natten när nattpersonalen på Storås tar av mig de. Också var det lite andra frågor.

Jag har inte berättat det för er men när jag går långt så har min vänsterfot (botoxfoten) börjat gå utåt, och då måste jag vrida den inåt för att det ska sluta krampa. Det var Maria lite bekymrad över så det skulle hon skriva upp. Hon tyckte att det var konstigt.

Sen var vi äntligen klara, det tog två timmar och en kvart i fredags. Lite längre än i onsdags, det trodde jag inte att det skulle ta så lång tid, men så var det. Puh säger jag bara, jag var så glad när jag gick där ifrån att det äntligen var över. Fyra timmar har jag spenderat på den britsen i veckan.
Det var så varmt i det rummet så jag var helt svettig när jag var där, även Maria.

Det kommer ett till inlägg efter detta inlägget där jag berättar om vad som sas, lite om nya hjälpmedel och om vad som händer nu när jag blir 18 år.

En lång CPU mättning

Jag har inte bloggat sen vi kom hem från Helsingborg som ni kanske har märk, det är för att det inte hänt så mycket i mitt liv sen dess. Mamma har börjat jobba, och Marko och Elliot är fortfarande hemma. I tisdags fikade jag med Mathilda i stan det var jättemysigt.

Med sommaren kommer såklart den klassiska CPU mättningen som jag gör varje sommar. För er som inte kommer ihåg vad det är så träffar jag både min sjukgymnast Maria och min arbetsterapuft Maria på Habiliteringen i Borås också mäter de och drar i min kropp för att se hur stel eller mindre stel jag har blivit sen förra året, också brukar de ställa tusen frågor ur ett frågeformulär :). Inte så jättekul när de drar i en, det kroppen inte vill. Jag fick två tider eftersom att det brukar ta långt tid det här, eftersom att jag oftast är stel och man måste vänta ut mina spänningar. Så onsdag och fredag blev det. Jag var inte alls sugen på en CPU mättning i år kan jag säga, jag ville bara ha det avklarat. Som tur var jag med Mathilda på tisdagen så jag fick något annat att tänka på.

Morfar ville följa med mig så det var snällt, han har nämligen inte varit med mig på en CPU mättning innan. Jag skulle vara där klockan tio (jag gillar att få tidiga tider för då slipper man gå och vänta halva dagen på det).

Mari och Mari var där såklart och en praktikant var med denna gången. Morfar satt på en stol i rummet och jag satt på britsen. Först började jag och min arbetsterapeut med armarna, för hon skulle gå sen. Hon har hand om armarna och den andra Maria har hand om benen och den övriga kroppen. Jag känner att jag har blivit lite stelare i mina armar, men det gick bra, jag försökte tänka på allt annat än mina armar, och försökte slappna av. Ibland spände de sig och då fick vi bara vänta ut spänningen som det är med hela min kropp och som det var även med benen, det är bland annat därför det brukar ta sån lång tid.

Sen var det skönt att ha armarna klara, Maria ville bara göra någon enstaka grej till om jag kom tillbaka som i fredags. Sen gick hon och min sjukgymnast Maria och praktikanten försatte med benen, massor utav olika övningar. När Maria höll på med t.ex mitt högerben fick praktikanten hålla ner mitt vänsterben och tvärt om, för att annars åker ett ben gärna upp när någon gör något med det andra benet.

Efter varje mättning skriver Maria upp resultatet och siffror på ett papper som de ska ha och jämföra med förra året. Hon hade mina resultat från förra året där också men hon vågade inte kolla på de, för hon är rädd för att hon ska dra ännu mer i mig då, hihi! Om ni fattar vad jag menar? Och det är jag glad för att hon inte gör! :)

Jag ska bara ligga där och slappna av, men hur lätt är det egentligen när de gör saker som min kropp inte vill eller inte är vann vid?

Vi skulle köra på tills klockan blev halv tolv sen skulle vi ta resten på fredag. När klockan blev halv tolv hade vi hållit på i ungefär två timmar och inte ens kommit halväggs…suck. Maria ställde några frågor också från frågeformuläret innan jag fick gå, så kom vi en liten bit på vägen där iallafall.
Jag blev alldeles varm och trött kände jag av två timmar där inne, jag var helt färdig när jag kom hem!

Men de frågorna vi hann med tyckte jag var lite konstiga, en fråga var ungefär såhär: hur många timmar av dagen sitter du? Också var det olika allternativ. Men hur i hela friden ska jag veta det? Jag hade ingen amning, dessutom varierar det från dag till dag.

För att detta inlägget inte ska bli för långt, som det redan har blivit :), så skriver jag fredagens besök i nästa inlägg.

Mystripp till Helsingborg

Jag, mamma och Elliot var själva förra veckan, Marko hade nämligen en vecka mitt i ”semestern” då han behövde jobba. Vi tänkte därför tidigare i vår att det vore roligt att hitta på något bara vi tre, så då bokade vi att vi skulle åka till Helsingborg och sova på hotell i två nätter. Det skulle bli jättemysigt tyckte jag, tyckte vi. Ia och Jon bor ju i Råå som ligger i Helsingborg så vi kollade med de om vi kunde träffas, ta en lunch eller något, men tyvärr var de bortresta just den veckan, lite typiskt.

Vi åkte på senmorgonen på tisdagen. Jag kom ju hem från Halmstad på söndagen, så det var bara en dag hemma som jag fick innan vi skulle åka ännu längre, men det gjorde inget. Det skulle inte bli så fint väder tyvärr, men det skulle inte bli kast heller, så vi åkte ändå. Vi hade tagit med pastasallad som vi skulle äta på en jättefin rastplats utanför Falkenberg, som vår lunch. Men vi fick äta i bilen eftersom att det var grått och regnade, men det var mysigt ändå. Bilresan gick bra, men det var skönt när vi väll var framme i Helsingborg.

Vårt rum var inte klart än så vi gick till en fin park med en fin fontän i mitten, fint grönområde, mysiga bänkar och en fin lekplats. Det var molnigt men varmt och skönt, så vi satte oss på en bänk och fikade lite gott fika som vi hade köpt. Efter det fick Elliot leka på lekplatsen. Sen gick vi till hotellet. Det var ett good morning hotel så det låg ganska centralt. Man (vi) tänkte att good morning hotel kanske inte är så fancy, men när vi kom in där var det en jättefin och mysig lobby, trevlig personal, mysiga soffor och en resturang på höger sida, det kändes verkligen mysigt och hemtrevligt. Det kändes verkligen inte som ett good morning hotel. Mamma checkade in och köpte till frukost.

Vi tog hissen upp till vårt rum, rummet var supermysigt (se bild här nedan). Vi chillade lite på hotellrummet, tittade lite på tv och gjorde oss hemmastadda. Sen gick vi ut och kikade lite i Helsingborg, det var en jättemysig stad, med så mysiga gränder. Vi gick ner till mysiga hamnen och kikade. Sen gick vi upp och försökte hitta något att äta. Vi hamnade tillslut på en mysig tapas restaurang. Vi fick en jättefin kväll, det var ingen sol men det var varmt och skönt så vi kunde sitta ute vilket var jättehärigt. Vi hade en supermysig kväll och tappasen var så god!

Sen gick vi upp till hotellet och chillade, jag tog en go dusch, och vi bara hade det gött helt enkelt! :)

Tapas första kvällen <3
Havet <3
:D
En promenad i Helsingborg
Vårt mysiga hotellrum
Fikastund

Ett besök i Helsingör

I onsdags när vi vaknade åt vi en god hotellfrukost tillsammans. Det fanns allt möjligt, ägg, bacon, mackor, yoghurt, ja ni vet, en standard hotellfrukost. Regnet vräkte ner när vi satt och åt frukost, kändes sådär. Vi tänkte nämligen tura över till Helsingör men det är inte så kul när det regnar, men regnet skulle sluta vid två enligt prognosen så vi sa att vi skulle tura då. Vi bestämde oss därför för att åka till ett köpcentrum, som hette Valla. Så diår gick vi hela förmiddagen, jag köpte ett par tjockare tights på H&M. Till lunch åt vi kycklingsallad och räksallad. Sen åkte vi till hotellrummet.

Klockan blev två och det fortsatte att spöregna ute, varför litar man så på en väderapp? Vädret är som det är liksom. Men vi trotsade regnet, vi ska tura idag sa vi! :) Vi gick ut till bilen, tog på oss regnkläderna, jag hade Elliot i mitt knä som vanligt nu för tiden :) också gick vi bara mot båten. Det var svårt att hitta var vi skulle gå på men tillslut kom vi på båten. Det var en fräsch och fin båt. Vi satte oss och tittade ut. Vi turade faktiskt inte, för vi gick av i Helsingör. Men vad fort det gick med båten, bara 20 minuter. När vi kom till Helsingör slutade det att regna, så det var tur att vi åkte. Det var supermysig i Helsingör. Jag kände igen mig faktiskt, för jag kommer ihåg att jag, pappa, Jenny och grabbarna var där med Ia och Jon förra året.
Vi gick och kikade lite i den mysiga staden innan vi satte oss på ett fik och fikade. Sen tog vi båten hem igen, det blev ett kort men mysigt besök i Helsingör.

Vi var tillbaka i Helsingborg rätt sent, typ vid halv sju tiden. Vi letade upp något matställe. Vi hittade ett jättemysigt ställe, denna gången satt vi inne. Det var två servitriser, de två tjejerna var verkligen så himla trevliga, man kände sig så välkommen, de pratade med oss och skrattade med oss, jag tycker att det ska vara så på alla resturanger. Vi tre beställde varsin hamburgare. När den ena tjejen kom in med våra hamburgare och mamma började dela min mat så kom hon fram igen och frågade ”ska jag dela hennes mat så du kan börja äta din hamburgare?” jag har aldrig hört någon servitris som frågar det, så snällt av henne att erbjuda sig tycker jag, jag blev nästan lite varm i kroppen av tacksamhet.
Våra hamburgare var verkligen jättegoda, när vi gick där ifrån var vi verkligen mätta.

Både jag och mamma kunde inte förstå att vi kom igår (som i tisdags då), vi tyckte att det kändes som vi hade varit i Helsingborg i flera dagar. Vi hade hunnit med så mycket på bara en och en halv dag liksom!

Vi gick upp till hotellrummet och tog det bara lugnt och tittade på tv innan vi somnade. Det var mysigt!

Sista middagen i Helsingborg!
Vi har ”turat” idag, hahaha!
Mysiga gränder!
Fika i Danmark!
Mina goingar <3
<3
Vi åker båt! :)
Fina Helsingborg!

Besök på Råå

I torsdags blev det en sen frukost, vi njöt extra mycket av den sista hotellfrukosten. Sen gick vi upp till rummet igen och packade ihop innan vi checkade ut. Det var nästan lite tråkigt att våran mysiga Helsingborgtripp var över. Sen åkte vi till Råå som ligger i Helsingborg. Ia och Jon bor på Råå, men som jag skrev i mitt första inlägg om våran Helsingborgstripp så var de tyvärr inte hemma. Ia hade tipsat om ett nyöppnat ställe på piren som hette ”På piren” :), där man kan äta lunch eller bara ta en glass. Så dit åkte vi och tog varsin Lejonet och Björnen glass och hade en fin utsikt över Råå hamn och piren. Efter den goda glassen gick vi ut på piren och tittade. Jag ville visa mamma och Elliot Ias och Jons båt men jag hade glömt av hur den såg ut och tyvärr kunde ju inte Ia och Jon visa den heller. Sen gick vi tillbaka till bilen och sträckkörde hem.

Det var en supermysig tripp till Helsingborg med mamma och Elliot, det är nästan som att jag vill göra om den, för att den var så mysig. :)

Det var den sista resan/trippen jag var på för den här sommaren, det var ett bra avslut! Nu ska jag bara vara hemma och göra dagsutflykter innan jag drar mot Storås igen.

Mys!
Glass i stora lass! :)
Fint ställe
Vacker vy påväg hem till Sandared

Alla mina <3 i Halmstad

Nu har jag kommit hem från Halmstad (eller ja, nej inte riktigt, jag kom hem förra söndagen.) Jenny och pappa hade hyrt samma stuga som de gjorde förra året, kommer ni ihåg att vi var där förra året? Den stugan som ligger precis vid Östra stranden och havet, havet är bara en val och en sandstig från stugan, tar 30 sekunder ner till stranden, det är underbart. Stugan är också perfekt för oss fyra också finns det plats om vi får besök. Förra året var vi ”bara” där en vecka men detta året hade pappa och Jenny hyrt den i två veckor. Jag var inte där första veckan när de var där. Mamma och Elliot som hade semester själva den veckan tänkte därför skjutsa ner mig, också hade de bokat en hotellnatt inne i Halmstad.

Mamma och Elliot skulle hänga med oss i stugan hela dagen, Elliot och Lancen som leker så otroligt bra skulle få leka. Det kanske ni tycker är lite konstigt att mamma och pappa är tillsammans en hel dag och dessutom med Jenny, men för oss är det inget konstigt alls, vi skrattar och har jättetrevligt och mysigt allihop, och jag tycker att det är så himla mysigt att vara med mamma och pappa samtidigt. Jag, mamma och Elliot åkte runt tio på tisdag morgon, så vi var väll framme runt tolv tiden. Det stod på väderappen att det skulle spricka upp vid elva tiden men när vi kom till Halmstad var det igenmulet men varmt, det var lite tråkigt för vi hade hoppas på en stranddag.

Vi tog en kaffe inne i stugan när vi kom, stugan var lika mysig och fin som förra året. Om man går en bit bort från stugbyn finns det en mysig golfbana med ett mysigt glasscafe, där finns allt möjligt, det finns alla möjliga olika sorters glass, drycker, godis och våfflor, också kan man sittia där och titta på minigolf medans man äter glass, jättemysigt är det. Precis jämte finns det en tillhörande resturang som heter Japan med en uteservering, där det finns pizza, handburgare och kebabtarlik bland annat. Så det är jättemysigt där. När vi började bli hungriga gick vi till Japan och köpte lite olika pizzor, också satte vi oss på våran altan och delade på pizzorna, det var gott.

Vi gick ner till stranden en stund efter maten, i den gråa himlen. Der var ingen människa på stranden, det brukar vara fullt med folk soliga dagar. Vi doppade fötterna och satte oss på en bänk på stranden, killarna lekte på stranden. Sen sparkade killarna lite boll med pappa på en fotbollsplan som finns en liten bit bort och jag följde med mamma och checkade in på deras hotell inne i Halmstad. När vi kom tillbaka till stugan sprack det upp, det blev soligt och fint, bara fem timmar försent än vad prognosen hade sagt! :)
Grabbarna lekte där nere och vi vuxna satt uppe på balkongen och drack lite gott och tittade ut över den fina utsikten, det var mysigt.

Sen var det dax för grill, det blev jättegoda grillade handburgare. Vi kunde sitta ute på altanen i kvällssolen, vilket var härligt. Det trodde man inte när man kom till Halmstad tidigare på dagen. Maten var jättegod. Efter maten gick vi till glasscafet och tog varsin glass och satte oss vid ett bord. Jag och mamma delade på en jättegod orieglass. Killarna tittade på fiskarna i en liten fiskedamm och jag, mamma, pappa och Jenny satt och snackade medans vi höll ett öga på grabbarna. Efter en lång och mysig pratstund på caféet gick vi tillbaka till stugan och satte oss på balkongen med lite dricka och njöt av den sista kvällssolen innan mamma och Elliot gick till hotellet.

Det var en supermysig dag., jag är så tacksam och glad över att få kunna ha min pappa och mamma tillsammans i en stuga i en hel dag trots att de är skilda, det är fantastiskt tycker jag!

Det var en bra start på en underbar vecka i Halmstad!

Det här är livet för mig! <3
Älskar detta!
Vi käkar glass till efterrätt! :)
<3
<3
Boysen på stranden! <3
Busungar!
Chillar på altanen!
Lite finare väder än i förmiddags! :-)
Chillar på balkongen!
Balkongen!
Vacker utsikt från balkongen, ännu vackrare med sol och solnedgång!